Med klassisk musik ska ska en ny publik hitta till sommarens Peace&Love.
– Mycket av dagens rockmusik är influerade av av klassisk musik, säger Mark Berrymen.
Den klassiska festivalen Peace&Lovestrings som planeras 8-9 juni, tre veckor innan rockfestivalen, är ett försök att sudda ut genregränserna i musikvärlden.
Peace&Love har växt till att bli landets största musikfestival. Ambitionen hos arrangören Jesper Heed och det övriga gänget har alltid varit att utveckla festivalen till att vara något annat än ungdomligt röj. Det finns en värld bortom öldimmorna är det samlande budskapet. Samhällsdebatt och författarmöten har pågått parallellt med rockmusiken.
Mark Berrymen tar festivalen ytterligare ett steg ut i det ännu okända.
– Visst, det är ett vågspel att arrangera en festival med klassisk men jag vill göra ett försök, säger Mark Berrymen. Det är mycket känsla i klassisk musik precis som i rocken.
Kanske hade det aldrig blivit en systerfestival om han inte varit nära bekant med Anders Lagerqvist, violinist och konstnärlig ledare för Sverige Radios symfoniorkester och en rad andra ensembler.
– Med Anders kontakter blir startfältet i den klassiska festivalen urstarkt, säger Mark. Peace&Love är levande och utvecklas hela tiden jag tycker inte idén är långsökt. Du hör Jonny Cash i bilradion och tycker det är toppen men samma feelgood känsla kan man få med klassisk musik. Jag vill att fler ska upptäcka det.
Några affischnamn är redan spikade. Gitarristen Göran Söllscher, tonsättaren Sven-David Sandström, Stina Ekblad och pianisten Mats Wiklund kommer.
– Alla i Borlänge är inte överförtjusta i rockfestivalen och kanske kan Peace&Lovestrings vara något för dem. Jag hoppas det.
Ett problem som han måste lösa är lokalfrågan. Konsertsalen finns inte och att arrangera klassiskt med känsliga instrument kan var kinkigt om vädret inte är det bästa.
– Jag tror vädret vill samma sak som jag och håller tätt. Missionskyrkan är ett alternativ annars.
Cirka 900 biljetter ska släppas.
Hans Dahlqvist
