Det blev en skrattfest från första till sista nummer i årets Borlängerevy som bjöd på idel lokala nummer. Inte ett enda inköpt. Ett sammansvetsat - och prisat - gäng höll ett högt tempo genom hela revyn.
Allt från texterna till scenografin och de roliga hästarna i Cowboys är lokalt producerat. Cowboys var också ett nytt revyinslag i stumfilmsstil i ett rasande tempo med ridande cowboys, smällande saloondörrar och glädjeflickor på scen.
Eko-bönder, ett av de första numren, var en verklig höjdare med H G Berglund, Hans Westlund och Tommy Andersson som sävliga bönder med bara ”e ko.”
Igenkänningsfaktorn blir hög när allt och alla från kommunalråd, landstingsråd, och Brage till Ikea och Blåljushuset finns med.
Varken Nils Persson eller Jan Bohman före detta och nuvarande kommunalrådet får några illvilliga smockor. De skulle lugnt kunna sitta med i publien och skratta och det kanske de gör också. Det är mera mimiken, scennärvaron och glimten i ögonvrån som drar ner skratt i de olika numren. Tommy Andersson bara behöver gå in på scen och presentera sig som Nils Persson innan skrattsalvorna kommer.
Hans Westlunds Jan Bohman har extramage, krullperuk, bred norrländsk dialekt och går vilse på Kuoplen. ”Oj oj vad det var stort.”
Ulla Sundqvist dyker bland annat upp som landstingsrådet Ingalill Persson med tom plånbok i ett nummer som får mycket applåder där Ken Swedenborg är med på ett hörn.
I Blåljushuset kämpar H G Berglund ensam som polis, visserligen befordrad till kommissarie, men sönderstressad i sina många roller. Han ska fixa allt från passfoton till knarkrån.
I Rojalist, javisst, börjar rojalisterna Hans Westlund och H G Berglund tvivla sedan kungen ”stökat och gökat och jag tror tamejfan att jag blir republikan.”
I Söpnarbynumret befinner sig Monika Jansson, Ulla Sundqvist och Kicki Arnberg på mammografimottagningen i gamla GDG-macken där tutt-skämten avlöser varandra. När Monika Jansson kommer ut från undersökningsbåset visar det sig att röntgenapparaten smällt ihop hennes behag så att de står ut en bra bit från kroppen.
– Varför kosta på dyra silikonoperationer när man kan få det för 150 kronor av landstinget, säger hon.
Caremanumret är också ett höjdarnummer där ”det fattas pink i blöjorna.”
Permobil- och rullstolscruizingen är ett av de absolut bästa där pensionärer i rollator, rullstol och permobil till slut rockar loss till Rolling Stones Cadillac.
Det är ett prisat gäng som uppträder. I år får Kicki Arnberg Widdastipendiet som Brolängerevyn instiftat till minne av aktören Hans Widén som gick bort 1993. ”En positiv och varm person med stor kreativitet från texter till revynummer och som bjuder på sig själv” är motivet till priset.
Jag håller med. Enbart Kicki Arnbergs rumpgung till rocklåtarna är prisvärda.
– Jag har sett åtta Borlängerevyer och det här var den klart bästa, sade, Lars-Göran Ljungdahl i ett gäng på tio personer som har som tradition att se revyn.
Sven Sundin regissör, Kicki Bergsten producent, musikarrangör är Nippe Sylwén. Elin Isberg som ingår i baletten är också koreograf och H G Berglund svarar för scenografi och Katarina Ingvaldsdotter svarar för kostymer.
En föreställning går på trettondagsafton och sedan fredagar och lördagar till och med den 11 februari.
”Varför kosta på dyra silikonoperationer när man kan få det för 150 kronor av landstinget”
Kristina Vahlberg
kristina.vahlberg@daladem.se
