spacer
Farväl till vargen?

I kvällsmörkret letade sig bussar fram som kom från olika delar av Sverige: Valbo, stod det på en, Jönssons bussar på en annan och jag tyckte att några som klev ur en buss sa att de kom från Hudiksvall. I den långa kön till entrén på Sporthallen på Lugnet i Falun, som ringlade fram mellan rader av tända marschaller, talade jag med folk från Västerås, Borlänge och andra platser: Sverige var där. Och några enstaka rovdjursanhängare stod med skyltar, på en av dem löd texten Rödluvan hjärta vargen.


Uppåt två och ett halvtusen personer hade samlats i sporthallen. Nio av tio var män och medelåldern var nog rätt hög. Luften blev snabbt varm, ja syrefattig, när Svenska Jägareförbundet startade evenemanget: En manifestation för en ny rovdjurspolitik.
Det blev ett hallelujamöte, precis som det var tänkt. Applådåskorna rullade genom den stora hallen när den ene efter den andra ställde sig upp och kritiserade regeringen för dess rovdjurspolitik och mer eller mindre raljerade eller avhånade vargförespråkarna: LRF, Kennelklubben, Jägareförbundet. Och det var kanske det som blev kvällens verkliga innebörd: Från och med nu klev nämligen rovdjursfrågan på allvar in i svensk politik. Moderaterna har ju nyligen, på högsta Reinfeldtsnivå, gått ut hårt mot rovdjurspolitiken, ja moderatledaren har meddelat att människors liv måste gå före vargens. Längst fram i de många bänkraderna satt åtminstone en s-politiker, Per-Erik Granström, och man kände det i luften: Från och med nu kommer socialdemokratin att byta linje i rovdjursfrågan. Man vågar inte förlora röster. Man anpassar sig efter en del av jägarkåren.
I publiken såg jag på några t-tröjsryggar en vit vargtass och inskriften S.G.T, vilket som bekant ska uttydas Skjut Gräv och Tig. Och genom luften slungades ibland hårda rop om att vår vargstam, som ändå påstås vara så inavlad, borde skjutas. Ja, när forskaren Olof Liberg i enorm motvind berättade om de fyra vargar som dött på grund av forskarnas egna misstag (under sövning vid märkning t ex) utbröt hos många stort jubel - eller snarare skadeglädje. Libergs exempel på en varg som från mellersta Norge osedd lyckats ta sig genom Sverige och till slut hamnat i norra Finland möttes bara av ren och skär misstro:
Hade han rätt skulle det ju nämligen kunna vara så att varg självmant kunnat invandra utomlands ifrån (även om vargen inget vet om nationsgränser). Det kunde åtskilliga i publiken inte tåla, eftersom de då måste överge sina idéer om att vargen planterats in.
Jägareförbundets ordförande, Owe Victorin, satt på podiet långt bort. Jag kunde inte urskilja hans ansikte. Men jag tänkte: Är han medveten om vilka krafter han släpper loss i och med detta? Och jag tänkte vidare: Allt vanligt folk, i huvudsak vanliga löntagare, i publiken som annars säkert till stor del lägger rösten på sossarna - var de verkligen medvetna om att manifestationen blev en bricka i ett politiskt spel för att en borgerlig regering i nästa val ska kunna försämra samma löntagares villkor?
Tankarna for genom huvudet. Jag vacklade ut för att hinna skriva detta. I hallen bredvid spelade några ungdomar handboll: Plötsligt såg det så fantastiskt fredligt ut, så djupt civiliserat. Och jag, som vill att en livs-kraftig rovdjursstam ska finnas i detta land, kände det som att jag denna kväll tagit ett vemodigt farväl av den svenska vargen.

Göran Greider


Arkiv med artiklar relaterade till: "Vargen"

vargen, varg, vargar, irländsk varghund, vargspår, vargön, varglyan, varghund, vargmotståndare, varghundar, peter vargen, vargtass, varg olle, varghybrider, bert åke varg, vargsången, fakta vargen, varg stig, döda vargar, varghagel