Vi får lära oss leva med vargen
"
DEN MODERNA MÄNNISKAN
står nu inför den stora uppgiften att lära sig leva med
vargen
och andra
rovdjur
. För att lyckas med den
målsättningen
är det nödvändigt att vi raderar våra mentala
hårddiskar
på allt gammalt
irrelevant
bråte
och försöker se
vargarna
sådana de verkligen är".
Det skriver DD-medarbetaren Bengt Oldhammer - hängiven naturvän och påläst
författare
till den av Rättviks Naturskyddsförening just
utgivna
boken "I vargens spår". Den bygger till en stor del på de rön och erfarenheter han samlat på sig efter att i hela sju års tid ha följt den omskrivna vargfamiljen i det s k Furudalsreviret i spåren och kartlagt dess
sociala beteenden
. Under fem år i följd av dessa har lika många föryngringar noterats innan den
framgångsrika
alfatiken blev
skjuten
i höstas. Och sedan nu även alfahannen
spårlöst
försvunnit är framtiden oviss för den hittills så
framgångsrika
familjegruppen.
SOM RUTINERAD följeslagare har Oldhammer haft den av
Länsstyrelsen
engagerade vargspåraren
Pär Johansson
- till vardags
gymnasielärare
i
Mora
och tillika bokens mästerlige
fotograf
. De båda har utgjort ett samspelt och engagerat team, som tillsammans skapat en lika tankeväckande och
informativ
som intressant och för ögat
njutbar
bok. Den är också påkostat utförd och rymmer talrika och stämningsmättade
naturbilder
. Därtill är den späckad med fakta, självupplevda erfarenheter och forskningsrön som de båda naturvännerna frikostigt delar med sig av. Boken rymmer också ett instruktivt
kartmaterial
, sammanställt av en annan
initierad
vargspårare -
Mats Rapp
.
Självklart hoppas också
Naturskyddsföreningen
med
Björn
Evbjer i
spetsen
att en så välmatad information ska kunna
gjuta
en skvätt
olja
på vargdebattens stundom
höga vågor
. Men uppgiften att försöka vända
opinionen
blir tuff. Resultatet i dagarna från en bred attitydundersökning inom de sex nordligaste länen visar att vargmotståndet är fortsatt stort i de övre
dalakommunerna
- men att acceptansen för
björn och
lo är klart större.
EFTER EN SEKELLÅNG
frånvaro
utgör dock
vargen
numera på nytt ett naturligt, om än marginellt inslag i vår
fauna
. Det är, som inledningsvis konstaterades, ett faktum vi måste lära oss leva med - varesig vi gillar det eller inte. Men ämnet är känsligt, varghatet utbrett, fördomarna många och debatten hätsk.
Tjuvskytte
och
norsk
vargjakt
utgör ett av många hot mot den bräckliga
svenska vargstammen
-
inavel
ett annat. I det senare avseendet ställer dock vargforskarna stora
förhoppningar
till att tre
vargar
som nyligen vandrat in österifrån ska tillföra stammen friskt och livskraftigt
blod
.
Författaren sticker inte under stol med att han gläds åt vargens återkomst i våra
skogar
. Han tar därmed klar ställning - väl och påtagligt medveten om att han trampar i ett
getingbo
av allt ifrån
uppskattning
och
sympati
till oro, ofta omotiverad
fruktan
och högljudd skräckpropaganda. Mot den senare har även den mest initierade förespråkare svårt att göra sig hörd. Varje aldrig så väl underbyggt argument för vargens existensberättigande i vår
fauna
har en tendens att viftas bort. Ofta med hånfullt lättköpta och populistiska motargument, som t ex att
vargen
är en
grym
och hänsynslös sälle som glesbygdsbefolkningen borde förskonas från. Det har också, vilket framgått i
media
, hänt att vargspårare och andra involverade mötts med hot och rena handgripligheter, som t ex
åverkan
på
bilar
! Att i förlängningen även
tjuvskytte
förekommit är något av en
officiell
hemlighet
.
EN AV
NATURSKYDDSFÖRENINGENS
vällovliga avsikter med boken är dock att genom saklig och väl underbyggd information sprida kunskap om vargens beteenden,
liv och
leverne - och att därmed söka nyansera den stundom hätska debatten. Men beskedet att en så genomsyrat vargpositiv bok också varit tänkt att nyttjas i
skolornas
informationsarbete
har omedelbart väckt ont
blod
i motståndarlägret. Därifrån har för kommunens
makthavare
i
Rättvik
bl a skriftligt påtalats att den underskattar riskerna för
liv och
lem med
varg
inpå knutarna. Och att den därför är olämplig i undervisningssyfte.
Men i det avseendet verkar författarens erfarenheter betryggande - och talar ett annat
språk
. Under de många årens grundliga, vidsträckta och uthålliga spårningsarbete har han och hans följeslagare hunnit bli väl förtrogna med med flertalet av familjegruppens individer - faschinerats av deras sociala ylanden, lärt sig beundra speciellt det auktoritära alfaparets
intelligens
och ganska väl lärt känna dess
vanor
och
särdrag
. Men trots åtskillig
närkontakt
har inte ett enda av djuren visat dem det minsta tecken till agressivitet - snarare tvärt om, och någon gång en förstulen
nyfikenhet
. Slutsatsen, i vilken även utomstående rön och grundliga
litteraturstudier
vägts in, blir att ingen normalt behöver frukta
vargen
- men att man ändå bör visa den samma tillbörliga respekt som man visar exempelvis en älg. I
Sverige
har heller ingen
dödats
av
varg
sedan åren 1820-21, då den ur ett hägn förrymda förrymda s k Gysingevargen spred
skräck
och
fasa
i gränstrakterna mellan
Dalarna
och
Gästrikland
. Den angrep hela 31
människor
, huvudsakligen
barn
, varav tolv
dödades
! Men den var präglad på
människor
, hade helt tappat respekten för dem och förknippade dem med mat. Exemplet visar alltså hur
människan
genom
matning
själv skapar "problemvargar".
MEN VISST. Det är de båda vargspårarnas personliga
åsikter
som kommer till uttryck i boken, även om problematiken blir både
belyst
och grundligt diskuterad. Konflikten har många bottnar. Kanske främst den
konkurrens
mellan
jägare
och
varg
om det
tillgängliga
viltet som man kan ha förståelse för. Men tillhör det i första hand
jägaren
, som ofta jagar för sitt
nöjes
skull - eller
vargen
, om den har något existensberättigande, som jagar för sitt uppehälle? Men jakten som
hobby
innebär ju också en för många på
landsbygden
oundgänglig
livsstil
med ett stort och odiskutabelt
egenvärde
, som måste värnas.
Någon
skyddsjakt
lär knappast bli aktuell förrän riksdagens
delmål
om en vargstam på 200 djur uppnåtts. Eftersom
vargen
därmed erkänts
officiell
hemortsrätt
i våra
marker
måste
fäbodbrukare
,
renägare
och andra djurhållare som drabbas av
förluster
genom dess härjningar bistås och kompenseras av
samhället
. Och åtgärder så långt möjligt vidtas för att förhindra att
jakthundar
släpps och riskerar att bli rivna inom
områden
där
vargar
för tillfället uppehåller sig. Som ett led i allt detta krävs dock grundlig
forskning
av det slag som inte minst teamet Oldhammer-
Johansson
bedrivit
- samt välgrundade
slutsatser
sådana de förmedlar i boken. Och tankeväckande att ta del av - även för dem som inte delar deras
åsikter
.
För
glesbygden
positiva effekter av
varg
i markerna tonas ofta ner i debatten. Men sådana går det också att peka på.
Ekoturism
och vargsafari kan skapa
arbetstillfällen
. Och kanske även, när riksdagens
kvot
är uppnådd, entillåten och
exlusiv
vargjakt
!
SOM UNDERLAG till
diskussionen
om vargens vara eller ej varvas mängder av forskningsrön med funderingar kring bl a den nytta eller skada den åstadkommer, t ex vad beträffar
tillgång och efterfrågan
på bytesdjur. 20 familjegrupper som vardera river 100
älgar
skulle i ett framtida
Sverige
årligen
decimera
stammen med 2 000 djur. Kvar åtjägarna blir då en
kvot
på 98 000
älgar
. Det räcker till ett "
köttberg
" för ett nationalekonomiskt överskott - och ger ett visst perspektiv på problemet.
En medelstor vargfamilj river genomsnittligt, inom ett tio kvadradmil stort
revir
, 75
älgar
per år. Det innebär inom sådana
områden
oftast otvedtydigt en minskad tillgång för
jägarna
. Kan denna undvaras och accepteras - och kan
jaktlagen
i så fall genom
kollektiv
solidaritet
fördela
älgkött
sig emellan? Det frågar sig och föreslår författaren - som alltså inte väjer för de konfliktladdade
problemen
. För
vargen
gör nytta, konstaterar han. Exempelvis för den långsiktiga
evolutionen
av bytesstammarnas
genetiska
kvalitet. Detta bl a genom att
ta bort
sjuka
och svaga djur på ett effektivare sätt än någonsin genom
älgjakt
. Men på sikt, och när stammen uppnått fastställda mål, måste en viss
skyddsjakt
på
varg
tillåtas. Det är en av slutsatserna - både för att skapa acceptans bland allmänheten och för att hos
vargen
inge respekt för
människan
.
BOKEN UPPEHÅLLER sig långt ifrån bara kring vargfamiljen i
Furudal
, utan belyser också vargfrågan i stort - inte minst
historiskt
och med talrika utblickar över landet i övrigt.
Slutsatser
dras också från världsvida forskningsrön kring bl a
populationsdynamik
. Och de ställs i relation till egna
iakttagelser
och erfarenheter på ett sätt som breddar vetandet och fördjupar insikterna kring det känsliga
ekologiska
samspel som råder i vargens
marker
.
Som en röd tråd löper genom skildringarna, i
ord och bild
, en
hyllning
till
naturen
i allmänhet och den så hårt decimerade gammelskogen i synnerhet. Ett helt kapitel ägnas exempelvis åt ett unikt
kulturarv
- den åldriga
skog
i området där träden talar genom vallkullornas mer än sekelgamla ristningar i resliga, månghundra åriga torrfuror. Ett annat speglar den deprimerande landskapsförändring, den största sedan
istiden
, som det moderna
skogsbruket
givit upphov till - inte minst där varglöporna drar fram genom Ore
socken
. Men också det senkomna
uppvaknandet
speglas - med den vändpunkt som bl a markerats av
insikten
att
skogsbränder
inte bara behövs, utan rentav är ett livsviktigt inslag i naturens känsliga
kretslopp
.
I DET HAR ÄVEN
vargen
hemortsrätt
. Och oavsett var man står i vargfrågan så måste den här boken ses som ett tungt vägande inlägg i debatten. Ett partiskt sådant visserligen - men lyhört
resonerande
och skapat med stort
personligt
engagemang
. Och inte minst väl underbyggt av djupa kunskaper och en fast
övertygelse
om att
vargen
hör den
svenska
faunan till . Och därtill att den gör nytta där, bl a genom att bidra till mångfalden - och inte minst till höjandet av bytesstammarnas
genetiska
kvalitet.
Nog borde väl en sådan bok vara väl värd att användas också som inspirerande diskussionsunderlag i den lokala skolundervisningen?.
HAKON AHLBERG
Arkiv med artiklar relaterade till: "Vargen"
vargen
,
varg
,
vargar
,
irländsk varghund
,
vargspår
,
vargön
,
varglyan
,
varghund
,
vargmotståndare
,
varghundar
,
peter vargen
,
vargtass
,
varg olle
,
varghybrider
,
bert åke varg
,
vargsången
,
fakta vargen
,
varg stig
,
döda vargar
,
varghagel